okej så mitt namn är Linnea och är 15 år.. Jag har gått egenom pshykisk ohälsa i ungefär fyra år och är äntligen på bättringsvägen! 

Jag startar den här bloggen för att kunna skriva av mig lite grann..

Så lite om mig.. Jag bor med min pappa och två systrar, Min mamma finns just nu inte i min familje bild.

Mina största intressen är musik och dansen vilket jag hållt på med sen..ehm.. aa alltid:% 

Nu till det tråkiga... När jag va 13 år var jag med om en våldtäkt vilket gjorde mitt mående extremt mycket värre men oxå mycket starkare... nu iallafall... Dom här två senaste åren har varit ett helvete.

År 2015 hamnade jag hos en jourfamilj efter jag blivit diagnoserad med autism vilket va riktigt konstigt. Men ja då hamnade jag iallafall där vilket va bra eftersom det va riktigt mysiga människor och kändes så mycket bättre att vara där än hos min såkallade mamma... När jag hade bott hos jourfamiljen ett tag började vi prata om att jag skulle försöka flytta hem igen.. men de vaju en riktigt korkad ide efetersom att efter jag fått det beskedet fick jag  mycket grovare självmordstankar och mitt självskade beteende vart värre.. Jag försökte ta livet av mig i februari 2016 alltså mindre än ett år sen. Men iallafall när det hände va det raka vägen in till pshyk. Jag mådde så grovt dåligt när jag kom hem därifrån efetersom att dom i stort sett sa att jag skulle hem efeter en vecka där.. Och eftersom jag inte fick någon hjälp därifrån så gick det  en vecka eller två till nästa försök... Jag fick åka in igen och ligga på akuten i 48 timmar.. Hemskt att se min pappas tårar... Men efter dom timmarna så blev jag hemma från skolan på heltid.. Innan hade jag gått lite när jag orkat men nu blev det hemma 100%.. Att inte gå i skolan var väldigt jobbigt eftersom jag egentligen är väldigt  smart och verkligen ville bli något stort när jag va yngre.. 

Jag var iallafall hemma 100% med övervakning och pshyk på snabb telefon.

Jag har haft kontakt med socialen i stort sätt hela mitt liv pågrund av att mamma och pappa bråkat väldigt  mycket efeter seperationen 2003. Dom pratar fortfarande inte.. 

  men iallafall så gick socialen in i mitt liv efter att jag inte gått i skolan ordentligt på 2 år och efter ungefär 6 månader hittade dom en skola som var anpassad till ungdomar med liknande problem... Där går jag idag och har inte mått såhär bra på väldigt länge! 

Mitt mående nu är oxå tack vare mitt älskade ex Oleg.. Världens underbaraste människa som fasktist fanns med mig hela den här tiden tills det blev för mycket för honom.. Jag älskar verkligen den människan alltså... 

Men det är väl så mitt liv sett ut dom senaste åren så nu kommer jag skriva av mig lite här när jag behöver :)